Azita Ghahreman
|
Azita Ghahreman föddes 1962 i Iran. Efter att ha utbildat sig som lärare, studerade hon språk, litteratur och mytologi. Azita debuterade som poet 1990. Hennes första bok ”avazhaaye havva” (Evas sånger) blev mycket uppmärksammad i iransk media. Den andra boken ”tandishaaye paeezi” (höstens skulpturer) kom ut 1996. Den tredje diktsamlingen ”faramooshi aine sadei daarad” (glömskan har en enkel ceremoni) kom ut 2002 och nominerades till årets bästa diktsamling och fick mycket bra kritik i iransk press. Azita Ghahreman har även haft uppdrag i FN och arbetat för organisationen ”läkare utan gränser”. Hennes dikter är översatta till franska, holländska, engelska, tyska och svenska och hon har haft föredrag och poesiuppläsningar i Sverige, Holland, Tyskland och Frankrike Azitas dikter behandlar människans möte med det ofrånkomliga och det som uppstår i varje kontakt med tingen och skeendena runtomkring oss. I Azitas tidigare dikter finns spår av sorg över en förlorad barndom och författarens uppväxt i ett religiöst land, som begränsar kvinnors levnadsvillkor. I de senare dikterna från nittiotalet finns en mognare hållning till världen och språket. Här utforskar Azita människans begränsningar och försöker komma underfund med ångestens drivkraft. Genom skapandet försöker hon göra sig fri från de förutbestämda, förutfattade meningarna om vad som är rätt och fel. I de dikter som har skrivits efter 2000, framträder en lekfull poet som laborerar mer med orden, språket och historien. Azitas filosofiska och mytologiska studier lämnar spår i dikterna, språket återupptäcks och hon närmar sig sin omvärld på ett nytt sätt. Sagornas värld ersätts av en bitter verklighet som skildras med ironi och filosofisk beundran över de stora och små händelserna i denna vida värld. Men det vore fel att betrakta Azita Ghahreman som en politisk poet. Dikterna är varken sammanbundna i tid eller rum utan kan betecknas som universella och tidlösa, samtidigt som de är präglade av en iransk kvinnas liv och öde. De senare dikterna innehåller också erotik och anknyter därmed till en sida av den persiska lyriktraditionen som få iranska kvinnor idag vågar närma sig så öppet och starkt.I Azita Ghahremans poetiska värld, gör den tusenåriga persiska litteraturen ständigt sig påmind Böcker på persiska Avazhaaye havva(Evas sånger) Tabdishaaye paeezi (höstens skulpturer) Faramooshi aine sadei daarad (glömskan har en enkel ceremoni) Azita's egen hemsida: http://www.azitaghahreman.com Introduktion och översättning av Sohrab Rahimi |