Köp

Per Wästberg

Utdrag ur
"Pojke med såpbubblor"





Fiskmåsen

När mamma och pappa reste in till stan på morgonen, sade de:
- Det blåser från sydväst i dag, och det är bäst du tittar efter, så inte Linders segelbåt driver för nära vår brygga.
Sedan lämnades jag ensam med Majvor som stod i köket och konserverade klarbär, men på eftermiddagen kom Göran. Han var Linders pojke och bodde på tomten intill. Hans mamma och pappa hade också farit den morgonen, och han skulle bo hos oss i två dagar. Jag var åtta år då och tyckte inte alls om att se till honom hela dagen, för han var bara sex och om Hasse fick se att jag lekte med småbarn, skulle han håna mig och skratta åt mig hela sommaren.
Göran hade leksaker med sig hemifrån, men när han kom, slängde han dem i nyponbuskarna och sade att dom var larviga. Han var röd om munnen, för han hade plockat vildhallon som växte på stigen mellan villorna.

Vi sjönk ner på gräsmattan vid krocketplan. Jag tyckte han var så liten, det kunde inte vara roligt att leka med honom. Han låg på magen i gräset och ryckte upp hundäxingen och virade den kring fingrarna.
För min del tänkte jag mest på Hasse. Han och jag hade varit tillsammans hela sommaren, och jag beundrade honom mycket. Han hade blivit god vän med hoppilandkallen på passbåten, så vi kunde åka gratis till Vaxholm, om vi ville. I juni byggde vi en underjordisk koja borta vid kärret. Jag var rädd att Hasse skulle komma nu, fast annars var det ganska skönt att ligga i gräset.
Vi kände en doft av rödklöver och renfana som drog över ängen. En gök ropade någonstans borta i backen. Vid stranden susade alarna, eller var det vågorna som rörde vid stenarna.
Fiskmåsarna gled tätt längs vattenytan och skränade, när några aktersnurror for tätt intill deras bon i vassen.
- Vad ska du bli när du blir stor? frågade Göran plötsligt.
- Flygmaskinspilot, svarade jag genast.

Ett litet smakprov



Tillbaka