Utdrag ur Sonetten som sprängdes (en dissonett) Sonetten brast som ungt och trofast hjärta, som bara kunde sprängas inifrån Och våren vällde genast in så jädrans, och mitt i vraket grodde kattostsfrön. Allt medan Valborgsregnet ville fimpa årseldar efter denna explosion, steg själen ad Parnassam med stor pompa och upptogs i dess Paradissektion. Allt medan några krogprofeter förkunnade dess snara återkomst och några slumrande kulturprofiler betvivlade en snar sonettnedkomst. (...Sonetten återföddes på engång, dess nästa existens blev skön och lång...) Ouvertyren Sommar är inte sommarlov, skolavslutning, solresor, inte regniga dagar i stugan. Allt detta är bara vägar till första dagen på jobbet, till en ny termin, ett nytt läsår, till semesterminnen vid kaffebordet. Sommar är slutet på drömmens vinter och dagdrömmens vår. Den finns i äpplen hos ett hemlöst äppelträd vid en torpruin. Vi har den i vår hand, när vår moder i en törnroskrans, med många stenar på sin börda har än en gång fött rosor och bröd. Till Dig Dimman lättar, natten lämnar himlen, döden dör och mörkrets hjärta brister. - Kom till mig, jag fick en sol i håret! - Kom till mig, jag fann två ägg hos hönsen! - Kom med fisk, vi gör en härlig soppa! (...och jag vet att natten lämnar himlen, döden dör och mörkrets hjärta brister...) |
