Köp

Riley Krap

Utdrag ur
"Checkpoint Charlie"


Kapitel 1

Bläckfisken omslöt den försvarslösa forskningsubåten med sina grova sugkoppsarmar. I kontrast till djuphavsmörkret blev ljuskäglorna från ubåtens strålkastare skarpa som laserstrålar. Allt eftersom bläckfisken vände och vred på farkosten följde ljuskäglorna med, vilket fick spektaklet att likna en snurrande attraktion på ett kvällsöppet nöjesfält. Odjurets tentakler trevade sig fram längs skrovet för att hitta något som föll den i smaken, men dess tveksamhet avslöjade att undervattensskepp inte ingick i vardagskosten. Dess stora ögon begrundade farkosten och verkade fastna för det lilla runda fönstret vid sidan, genom vars glas den kunde se en man stå och skrika.
”Aaaaaaaaaaah!”
”Hur går det? Fågel, fisk eller mittemellan?”
”Det går fisk! Det tjänare inget till! Han blir bara mer intresserad om jag skriker. Och dessutom blir jag hes i halsen.”
”Strunta i din hals nu! Vi kan väl först och främst tänka på att inte bli uppätna!”
”Skrik du i så fall om du inte bryr dig om din hals! Jag är helt slut!”
Bläckfisken roterade runt ubåten ytterligare ett halvt varv, varpå en strålkastare knäcktes. Dess lampa slocknade omedelbart och den trasiga lyktan sjönk sakta ner i det glupska mörkret. Havsmonstret släppte hastigt greppet om ubåten, vilket fick farkosten i sin nyvunna frihet att gunga fram och tillbaka ett tag innan den stabiliserade sig. Sedan blev det påtagligt tyst.
”Jag orkar inte med många svängar till. Jag känner mig sjösjuk.”
”Dito.”
”Vänta förresten! Det är ju helt tyst! Tror du han har lämnat oss?”
”Det verkar så! Vi kan kolla! Var är sidofönstret? Jag blir så desorienterad av alla turer.”
”Rakt ovanför dig.”
”Ja, där är det ja! Det verkar inte finnas någon bläckfisk åt det hållet i alla fall.
”Stämmer! Det verkar hoppfullt.”
”Han kanske svalde strålkastaren och insåg att ubåten inte var något ätbart.”
”Ja, eller så kanske han svalde strålkastaren och skadade sig så att han dog.”
”Coolt, monstret dog! Hoppas att det stämmer. Sätt dig på sätet igen så fortsätter vi neråt medan vi har tid.”
”Var är mitt säte?”
”Där på väggen. Vi måste nog vrida på ubåten innan vi kan sätta oss igen.”
Plötsligt skrek metallskrovet till i protest mot den stöt som fick ubåten att tumla runt. Skriket övergick till ljudet av plåt som knycklades ihop, ungefär som lätet från en bilkross i händerna på en maffioso.
”Där är han! ”
”Livs levande live!”
Bläckfiskens tandade gap blottades till de båda upptäcksresandenas förskräckelse. Det symmetriska mönstret av tusentals jämnstora tänder avbröts av de två enorma hörntänderna. Med ett kraftfullt hugg attackerade den fönstret, men utan att lyckas brisera glaset. Två tydliga stenskottsliknande sprickmönster visade var på det skyddande glaset som hörntänderna hade landat.
”Jag orkar inte med det här!”
”Han är smart! Han har fattat att det är vi som är godbitarna och att metallhöljet bara är en presentförpackning.”...

Ett litet smakprov ur Checkpoint Charlie



Tillbaka